Nu tror ni kanske att denna bloggen har återuppstått.

Så är inte fallet.

Jag skriver en text om sökmotoroptimering tillsammans med min vän och kollega Maja för en skoluppgift och väcker därför liv i mitt gamla flöde av alster. Visst är det väl spännande att man med tankar bakom ett inlägg kan öka antalet besökare genom att pinga bloggen med olika funktioner alternativt se till att den innehåller ord som många människor är intresserade av. Kanske har ni just hittat hit genom mina obefintliga tankar om sökmotoroptimering. Då hoppas jag att jag inte gör er alltför besvikna.

Till er andra. Jag saknar er.

Annonser

Hej schlagerflopp, schlagressiva mellonördar och schlagsmålssugna esc-fantaster. Vad var det som hände?

Jo, det som inte hade hänt om det var Herr Fakir som satt där på scenen och plonkade på sitt piano. Jag försöker att inte tänka på hur mycket de där 35000 ljusstavarna kostade och hur det hade sett ut om man istället slängde alla de tusenlapparna i en liten sjö någonstans i Norrland, men det är svårt så svårt. Men hey – this is my life my friend och jag schörjer bäst jag vill. Tänka positivt är annars en bra grej och haja hur många timmar på lördag kväll som jag spar in till annat (typ plugg) genom att slippa sitta som en schlav framför tv:n. Just det!

Klockan ringer snart; 04.40. Imorgon fotograferar jag studenter i Märsta innan jag drar iväg och ser en hel bunt alldeles fantastiska människor dansa för krigens mammor. Håll gärna tummar för solig och krångelfri dag. This is it!


Saker jag ska ha gjort innan veckan är slut:

  • Läst ut en bok
  • Jobbat imorgon
  • Fotograferat studenter i Märsta på fredag
  • Samordnat en dansmanifestation på Sergels Torg på fredag
  • Besökt ett industrimuseum på lördag
  • Skrivit ett reportage på 8000 tecken om ett industrimuseum på lördag
  • Bakat till Lillemans fotbollsmatch på lördag
  • Knåpat på idéer till en strategi kring ökad interaktivitet
  • Förberett en redovisning
  • Kontaktat LiA-företag till hösten, innan alla smiter på semester
  • Fixat jäkla csn-papper som strular
  • Sett Sveriges kalkonplacering i ESC

Nu är det alltså torsdag. Vågen på den någon? Ingen? Nähä.


Hej tomten!

Om du ger mig nio dygn á 36 timmar
denna veckan så ska jag ge dig en blåmulad ren med extra stora horn och vingar.

//Anna (som har förtjänat sommarlov sedan april ungefär, men det kommer
ju fäään aldrig)


Herregud, jag måste visa er utsikten från mitt hotellfönster i Tallin:

När jag drog undan gardinerna på morgonen möttes jag alltså av en inomhuspool fylld av feta farbröder. Det är i Tallin det händer, I´m talling you. (Notera ordvitsen. Höhö.)


Men Tallin då… Gud, ni anar inte. Vackert, 28 grader och strålande sol och dessutom en tant Berta som knådade  mig som en bulldeg innan hon lindade in mig i plastfolie och knådade lite till. Som himlen, fast i Tallin.


Ni ser ju hur det går när jag lovar att blogga? Inte. Alls. Efter en helg av spa, vin, uteserveringar och total avkoppling kastades jag som en liten boll in i verkligheten igen. Vilken verklighet sen… Sluttampen av skolan och hur liten motivationen än är så är inte skolarbetet lika puttigt. Det samlas på en hög som växer som ogräs i en ovårdad rabatt. Eftersom CSN envisas med att snåla så fort sommaren närmar sig (och believe me, jag skulle kunna skriva en allt annat än munter roman om just detta) så måste jag dessutom jobba så mycket jag kan. Eftersom ett av jobben innebär studentfotograferingar har jag idag spenderat dagen med att pillra kameror och rigga utrustningar. Innan jag åkte till det andra jobbet alltså, för att jobba 12 timmar natt. Någonstans däremellan fick jag en pil av dåligt samvete rakt in i bröstet eftersom fotoutbildningen gjorde att jag missade spännande föreläsning på skolan och jobbet gjorde att jag missade en kortspelsturnering med det finaste jag har. Mellan alla gnällämnen som jag nu rabblat upp har jag dessutom praktiken att slita med, eftersom den i mitt fall pågår till den 28 Maj. Vilket jag är tacksam för, men hey, jag är trött. Dessutom har jag ett liv. Eller… Jag hade åtminstone ett innan alla gnällämnen hoppade in och tog över. Som om detta liksom inte vore nog så leker barn sanning och konka i min lya som värsta tonåringarna och jag har inte en aning om hur jag ska överleva några jäkla tonår om jag panikar vid 11.

Men det finns glädjeämnen, alltid. Fokus, fokus, fokus på glädjeämnen.

Jag är företagare nu, till exempel. Herregud, vilken grej! Delägare i ett företag! Dessutom kommer bästis bebis vilken dag som helst och sommaren har smygstartat och hur lite tid jag än har precis just nu så är det snart klippor och hav och bad och båtar och grillning och äventyr och det kickar varenda gnällämne till sydafrika. Livet är bra helt enkelt. Det är bara lite mycket nu.